Nedan är en sammfafattning av en artikel i Children’s Health Defence om ett nytt namnförslag för elöverkänslighet/strålningssjuka som tagits fram av ”The One Name Project” (https://groups.io/g/OneName).
I takt med att fler människor upplever symtom vid exponering för elektromagnetisk strålning (EMR), har en ny och enhetlig term tagits fram för att beskriva tillståndet: Electromagnetic Radiation Syndrome (EMR Syndrome). Denna benämning ersätter en rad tidigare termer som elektrohypersensitivitet, mikrovågssyndrom och Havana-syndrom, vilka antingen kunde vara missvisande eller stigmatiserande för de drabbade. Bakom namnbytet står OneName Project, ett initiativ som samlade forskare, medicinska experter och personer med EMR-relaterade besvär för att enas om ett mer begripligt och acceptabelt begrepp.
Behovet av en enhetlig term
En av de stora utmaningarna för personer som lider av symtom kopplade till trådlös strålning har varit bristen på en enhetlig definition. Det har funnits många olika benämningar för tillståndet, vilket gjort det svårt att föra fram en tydlig debatt om hälsoriskerna och att skapa förståelse för problemen. Termen elöverkänslighet (ElectroHyperSensitivity/EHS) har exempelvis använts i flera länder, men den antyder att det är individen som är överkänslig snarare än att strålningen i sig är skadlig. Andra benämningar, som mikrovågssyndrom och Havana-syndrom, har lett till missförstånd – vissa har kopplat dem till mikrovågsugnar eller specifika incidenter snarare än till allmän exponering från trådlös teknik.
För att lösa detta problem startades OneName Project, där personer med EMR-relaterade besvär, forskare och förespråkare för säkrare teknologi samarbetade för att ta fram ett gemensamt och neutralt namn. Processen var omfattande och inkluderade bland annat en öppen diskussionsplattform där allmänheten kunde föreslå kriterier för en ny term. Efter månader av analyser och diskussioner enades en internationell expertgrupp om EMR Syndrome som den mest lämpliga benämningen.
Vad innebär EMR Syndrome?
Enligt projektets pressmeddelande är EMR Syndrome ett samlingsnamn för ett växande hälsoproblem i dagens samhälle. Personer som lider av tillståndet kan uppleva symtom som huvudvärk, sömnproblem, hjärtklappning och andra fysiska reaktioner vid exponering för elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner, Wi-Fi-routrar och annan trådlös teknik.
Professor Kent Chamberlin, en av initiativtagarna till projektet, menar att det nya namnet både ger en tydligare identitet för de drabbade och skapar en ny känsla av hopp. Genom att ha en enhetlig term blir det lättare att öka medvetenheten och arbeta för att EMR Syndrome ska erkännas av hälsoorganisationer som Världshälsoorganisationen (WHO).
Pågående debatt om säkerhetsgränser
Namnbytet sker i en tid då oron växer kring de långsiktiga hälsoriskerna med trådlös strålning. En central fråga är om dagens säkerhetsgränser är tillräckliga. I USA har Federal Communications Commission (FCC) inte uppdaterat sina riktlinjer för strålningsnivåer sedan 1996, trots att teknologin har utvecklats kraftigt sedan dess. År 2021 vann Children’s Health Defense och andra grupper en rättsprocess där de utmanade FCC:s beslut att behålla de gamla riktlinjerna. De presenterade över 11 000 sidor med vetenskapliga bevis på att trådlös strålning kan orsaka hälsoproblem, men FCC har fortfarande inte förklarat hur deras riktlinjer skyddar människor och miljön.
Samtidigt pekar forskare på att det finns sätt att minska exponeringen. Enligt professor Chamberlin kan enkla tekniska justeringar i mobiltelefoner och annan trådlös utrustning minska strålningsnivåerna avsevärt. Det finns även lösningar som specialdesignade kläder som blockerar strålning. Dessutom har vissa länder börjat införa restriktioner, såsom minimidistanser för mobilmaster nära bostäder och skolor.
Ökad medvetenhet och framtida arbete
Förespråkare för säkrare teknologi hoppas att den nya termen EMR Syndrome ska hjälpa till att öka förståelsen för problemet och driva fram förändringar. Redan nu arbetar initiativtagarna för att sprida information genom att exempelvis ta fram kort som personer med EMR Syndrome kan bära med sig för att förklara sitt tillstånd.
En av projektets deltagare, Ruth F. Moss, som själv lever med EMR Syndrome, betonar vikten av att ha en term som människor kan känna igen och förstå. Hon påpekar att när en sjukdom kallas olika saker, blir det svårare att skapa medvetenhet och få genomslag i debatten. Att ha ett enhetligt namn gör det lättare att kommunicera med både allmänheten och vården.
Även om det kommer att ta tid innan alla organisationer och myndigheter anpassar sig till den nya benämningen, ses detta som ett viktigt steg framåt. En av de stora utmaningarna blir att övertyga medicinska och vetenskapliga institutioner att ta problemet på allvar och uppdatera sina klassificeringar av strålningsrelaterade hälsorisker.
I takt med att forskningen kring elektromagnetisk strålning fortsätter, kommer debatten om dess hälsoeffekter sannolikt att växa. Genom att skapa en gemensam och tydlig term hoppas OneName Project och dess förespråkare att fler ska få upp ögonen för riskerna och att fler åtgärder vidtas för att skydda människors hälsa.
Källor:
