Att ordföranden för Studieförbundet Vuxenskolan, Ulrika Heie (C), torgför den pseudomedicinska diagnosen om elöverkänslighet skadar förtroendet för folkbildningen i en tid då populismen redan flåsar studieförbunden i nacken.
LEDARE I svallvågorna av populismens framfart det senaste årtiondet har debatten stormat vildare och vildare om sådana fenomen som både följer i populismens spår – och utgör en grogrund för dess ytterligare tillväxt:
Konspirationsteorier, klimatförnekelse och antivaccinrörelser, desinformation, alternativa fakta och fake news. Ja, till och med tron på att jorden egentligen är platt har fått en oväntad renässans – en uppfattning så primitiv att man inte ens trodde på den under den mörka medeltiden, åtminstone inte bland bildat folk. Med Väldshälsoorganisationen skulle man kunna tala om en ”infodemi”.
Sådana tankekonstruktioner förknippas numera oftast med den radikala högerpopulismen. En förändring jämfört med tidigare dagar då de snarare associerats med ytterkantsgrupper inom både vänstern och den gröna rörelsen, med misstänkliggöranden av USA och vilda hypoteser om globaliseringen.
Men bevisligen gör sig ovetenskapliga synsätt påminda även i mer balanserade sammanhang. I riksdagen har ingen mindre än Centerpartiets förste vice gruppledare Ulrika Heie skrivit en motion att utbyggnaden av mobilmaster gör att ”livsutrymmet för elöverkänsliga försvinner”, och att det därför krävs åtgärder från regeringen. Bland annat vill hon att sjukhus vid vissa tider ska stänga av sitt wifi, att gränsvärdena för elektromagnetisk strålning ska sänkas, och att läkare ska skriva in elöverkänslighet i patienters sjukjournaler – trots att det inte är en medicinsk diagnos.
Vad som gör det hela synnerligen anmärkningsvärt är att Heie är ordförande för Studieförbundet Vuxenskolan, studieförbundet med rötterna i Centerpartiet, LRF och Liberalerna.
Det hade varit en sak om det bara rörde sig om någon enskild riksdagsledamot som avvek från partilinjen – sådana har alla partier – men nu handlar det alltså om den person som leder ett av Sveriges största studieförbund. Det skaver onekligen att ordförandeskapet för ett förbund ämnat åt folkbildning därmed förenas med omhuldandet av ovetenskapliga föreställningar. Så pass olika syn på kunskap och vetenskap rimmar inte särskilt väl.
Därmed inte sagt att personerna som upplever sig lida av elöverkänslighet inte förtjänar att behandlas med respekt.
Men folkbildningen är för viktig för att sätta sig själv i en sådan här sits. I synnerhet i en tid som denna då kritiken mot studieförbunden blivit allt hårdare – ibland rättmätigt, som gällande oegentligheterna med bidrag. Det handlar inte i detta fall inte bara om en oskyldig åsikt bland andra, utan i grunden om respekten för vetenskapen. Att ha en ordförande som aktivt torgför pseudovetenskapliga teorier är en belastning för Vuxenskolan och skadar förtroendet för studieförbunden ytterligare.
Thomas Hermansson
